Kalle Runristares Runstensskola - Om hur du hittar rätt sten

Runstensämnet

Var hittar du ett runstensämne?
Det är svårare än man kan tro, särskilt om du i förväg har låst dig
vid hur stenen ska se ut. Ha ett öppet sinne, låt ödet visa dig rätt.

På landsbygden söker du utmed åkerkanter under tidig vår och sen höst.
Bönder har i generationer rensat matjorden på sten och block. Dom stora fina stenarna du letar efter brukar finnas lite här och var efter åkerkanten eller så har allt deponerats på en och samma plats.

Några av dessa kan vara utmärkta runstensämnen och det är sällan något hinder att ta någon om man frågar vänligt. Har du tur kan du hitta en färdig runsten, ett nyfynd!

Att söka ett runstensämne i stenbrott
Det finns många övergivna stenbrott i vårt land, där brukar också en "dumphög" finnas med vilda och bångstyriga stenar som har varit svåra att bearbeta. Någon av dessa vara ett utmärkt runstensämne med bra attityd och kvalité.

På stenhuggeriet med eget stenbrott
Där kan du få hjälp med allt du kan önska dig men också en räkning som tydligt visar vad sten och bearbetning kostar.

Under vikingatid kilades ibland runstensämnet fram direkt ur berghällen.
Detta bör man endast göra om berghällen ändå ska sprängas för att ge plats åt tex. vägbyggen annars blir ett sånt ingrepp i vår vackra natur ett fult och öppet sår.

Kvalité på sten?

Järnhaltig granit.

Detalj av runsten Sö 139 med bl.a järnhaltig granit som rostar och flagar.

Järnhaltig granit rostar och rostens porösa struktur håller fukten kvar och som i sin tur frostspränger runstenens yta. Ibland syns rosten tydligt men inte alltid, järnet som rostar kan vara bortrostad från ytan sedan länge. Dina huggspår öppnar nya områden där det blir fritt fram för rostangrepp.

Titta på omkringliggande stenar och block och se hur de mår. Är det ett flyttblock så är det ingen ide eftersom stenen då kommer från okänd plats många mil bort.

Skiktande granit.

Detalj av runstenen vid Aspa bro Sö Fv 1948; 289 ett "nyfynd" från 1937

En granit som tappar tunna flak, både stora som små.
Du känner igen den genom att knacka försiktigt på ytan, om det "bommar" (ekar) så har du en sten som i bästa fall släpper några tunna flak medan du arbetar, i sämste fall de närmaste åren efter du rest din runsten.

Gnejs och annan sten med olika färger

U 62 vid Spånga kyrka med strukturerad yta och U 47 Lovö kyrka med jämn yta.

Gnejs blev både pressad, blandad och utdragen innan den stelnade, strukturen blev bandad, ofta med mörka och ljusa fält. Det här sätter liv i stenen och de kan vara mycket vackra.. men så fort du huggit en runsten av den så inser du misstaget, kontrasten av olika färger och strukturen tar uppmärksamhet och stör konstverket.

Stenar vid stranden

Slät och fin och och ibland lika inbjudande som ett vitt papper för en tecknare men titta lite högre upp på stranden där ytan inte längre är ren och nyslipad.
(I Mälardalen är landhöjningen ca 50 cm per 100 år.)

Klingar graniten gott och ytan är i behåll även några meter högre upp så är säkert även graniten vid stranden av god kvalité. Men är det rullstenar och flyttblock så inte av samma sort, du vet inte var de kommer ifrån så undersök extra noga!

Röd granit

Röd eller rödaktig granit kan vara fantastiskt vacker om färgen är jämn. Men ofta verkar dessa vara sköra med sprickbildningar och "kexig" yta. Undersök noga så ditt fynd av fin röd/rödaktig granit även håller bra kvalité.

Sprängsten !

Glöm bort all form av sprängsten
Sprängd sten från byggarbetsplatser och vägbyggen är fulla av osynliga sprickor och har både sättningar och spänningar i sig. De kan när som helst spricka sönder i både en och flera bitar. Jag gjorde de misstaget 1993 >

Sten av bra kvalité

Ett bra runstensämne är fri från sprickor, den har inga bommar eller rostiga partier och ytan är slät och len med jämn färg. Stenen klingar fint när du försiktigt knackar på den med släggan.