Hem  |  Adelsö  |  Newfoundland  |  L'Anse aux Meadows


Newfoundland

Den färdiga runstenen skickades med båt till Newfoundland. 

Jag själv väntade och hoppades på en sen inbjudan men ingen kom.
Jag undersökte möjligheterna att ta mig dit på egen hand men det
var för sent, inga flyg fanns kvar.

Så klart jag blev deppig, förutom runstenen var många vänner redan
på väg dit med sina båtar och skepp, alla inhyrda med resan betald.
Jag gav upp...!

Bara en vecka före invigningen ringer någon:
Hej, vi på Utrikesdepartementet vill att du åker till Kanada och är
med på invigningen som representant för Sverige, vill du åka?   

... och ni vet svaret...  - Jaaa :-)

26 juli 2000 - Mot Newfoundland


Arlanda 07.45

Blir bryskt fråntagen min lilla kniv vid Arlandas säkerhetskontroll.
Självklart hade jag rest i vikingatida kläder och dit hör bälte, kniv samt
tjurpung. Min kniv blev nedpackad i egen låda för vidare färd mot Kanada.

13.00
Landar jag på St: John's flygplatssydöstra Newfoundland.
Före planet landade fick alla ombord fylla i ett papper, med stor stolthet kryssade jag i att jag var där på arbetsuppdrag... inte så smart gjort, efter nästan tre timmars förhör och papperskrångel i tullen blev jag till slut fri att komma in ilandet, men bara som turist.

16:00
St: John's är en liten flygplats med lite trafik och efter min oplanerade försening var flygplatsen i stort sett tom på folk när jag kom ut. Men biluthyraren hade tålmodigt väntat på mig med sin sista bil som svenska regeringen hade förbokat och betalt.

Efter en stunds lyckad pappersexercis kom äntligen bilnycklarna fram tillsammans med uthyrarens sista fråga:
- your credit card pleace?

Jag som aldrig ägt ett kreditkort fick nu se hur bilnycklarna snabbt togs tillbaka och hängdes på kroken igen. Jag försöker kontakta Sverige men där var det för sent och jag tvingades vänta till morgondagen.

22:00
Trött efter resan och allt krångel söker jag mig till en skogsdunge i närheten av flygplatsen och sover under bar himmel. Tur att man är viking :-) 
(och inte visste jag att det fanns björnar där).

27 juli - 07:00
Nästa dag löste sig allt genom rådigt ingripande från min granne och vän
Ronnie Lindblad hemma i Sverige, det gick tydligen bra att bara låna någon annans kreditkortsnummer...?

Arne och Ingrid från Norge var också på väg till invigningen men hade blivit akterseglade, inga fler flyg, buss eller andra alternativ fanns att tillgå och sista hyrbilen hade jag tagit. Tur i all otur och krångel fick jag nu oväntat och trevligt sällskap på resan.

Newfoundland bjuder på fantastisk och dramatisk natur



Skogsdungen där jag tillbringade första natten.
Senare: - It's a lot of bear in the aria, don't sleep there..!

 

Bilen redo och färden med norska Arne och Ingrid kan börja.
Över 100 svenska mil på raka fina vägar i ett vilt och vackert 
landskap låg framför oss. I morgon kl. 14.00 ska vi vara framme.
Terra Nova Nationalpark bjöd på underbara vyer.
Här ser vi för första gången en vithövdad havsörn.
 
Sent på eftermiddagen hittar vi en rastplats som bjuder på rent,
kalt och friskt källvatten. Vi passar på att fylla våra vattenflaskor.
Vi är nära trädgränsen och skulle under
vår resa mot norr se träden försvinna helt.
 

På kvällen passerar vi Gros Morne National Park i mörkrer.
Den slingriga vägen över det höga berget gjorde att det slog för lock i öronen. När vi till slut hade tagit oss igenom passet hade vi åkt totalt 65 mil och nått Newfoundlands västra kust. Nu var jag trött och behövde ville någon timme på den mörka rastplatsen vi hittat... Zzz!

28 juli - 05:30
En timme hade blivit fem, ordentligt utsövd vaknade vi i gryningen och fick se solen gå upp bakom några höga berg i öster. De första solstrålarna visade också en uppbyggd utkiksplats med fast kikare mot en enorm myrmark med stora berg i bakgrunden, tjusigt!

Jag gick dit och stoppade ett morgontrött öga i kikaren... Wow!
Där, mitt i bild, som om det vore en scen ur en förstklassig naturfilm
ser jag en sittandes vithövdad havsörn uppvaktad av två korpar.

Jag väcker mina norska vänner och tillsammans följer vi korparnas
uppvaktning av örnen under lång tid.

  Vithövdad Havsörn - direkt på morgonen.
 
Vi skulle bara vila en timme men det blev fem.  Long range mountains - berget i horisonten 
 

Vi åker 25 mil utefter västra kusten, mot norr.

Havets vågor har genom tiden grävt sig in i bergen och skapat branta kanter ner mot stranden, som i sin tur blivit fylld av vit drivved, pinnar och grenar som vågorna vräkt upp.

Längre norrut efter kusten dyker fiskebyar upp, små samhällen som lever av fiske och jakt. Det känns lite öde och vi har stora svårigheter att hitta någonstans där det serveras frukost.

09:00
Fem timmar kvar till invigningen...

Vi letar och letar bland de vita husen som helt saknar tomter, träd och trädgårdar. Befolkningens intresse verkar endast vara riktad mot havet eller jakten i den orörda, vilda naturen, och det är just vad vi ser när vi väl hittat vår restaurang, uppstoppade älgar och renar på väggarna och en diger fiskmeny.

 

Drivved i överflöd - många bra ämnen till konstverk.

 
Små samhällen, fiskebyar utefter kusten mot norr.

09:00 - Öde och lite spöklikt område där vi letar efter frukost.

 

Bara sista biten kvar.

Efter frukost med ovanligt tunt
kaffe blev det långkörning tvärs
över norra Newfoundland för att
hinna fram i tid.

12.00 - L'Ans aux Meadows och Vinland
Invigningen börjar om två timmar och sista biten tvingas vi lämna bilen och åka buss på grund av alla köer.
Väl framme ser vi ner över Newfoundlands norra udde, Norstead, och vi möts av 15 000 vikingasugna åskådare,
filmbolag och helikoptrar. Hur kom alla hit, vi är i ödemarken på norra Newfoundland med normalt tio familjer?

Nästa del - Invigning och firandet av Leif Erikssons 1000 års minne >

 
Hem  |  Adelsö  |  Newfoundland  |  L'Anse aux Meadows
 

Uppdaterad 12 december, 2016 av Kalle Runristare
All rights reserved ©