Hem  |  Adelsö  |  Newfoundland  |  L'Anse aux Meadows

L'Anse aux Meadows

Över 100 mil genom Newfoundland är avverkade och vi är äntligen framme två timmar före invigningen. Jag tappar snabbt bort Arne och Inger i folkvimlet för här väntar nästan 15 000 personer på vikingarna.

Inga skepp eller vikingar syns till men det ryktas om att de är på väg och ska komma inseglande lagom till invigningen. Någon annan har hört att de troligen ligger och väntar bakom en ö. Jag tar mig ner mot stranden och ut på udden och väntar.

Helikoptrar lyfter, hovrar över bukten samtidigt som sorlet ökar, de första skeppen syns långt borta i nordväst. - Nu kommer dom, nu kommer dom!

Efter en stund är skeppen på plats, några lägger sig på rad ute i fjärden medan andra tar sig direkt in mot land, lägger till och blir väl mottagna av den väntande publiken.

Det största skeppet, Islandingur, ligger ute i fjärden men det är någon på båten som snabbt måste ta sig in till land så man skickar ut en vit plastbåt för att hämta.

- Skeppen kommer, vikingarna kommer....
 
Skeppen kommer inte på utsatt tid, alla väntar... Nu, nu kommer de första skeppen, de syns vid horisonten.
 
Stora Islandingur eskorterades av mindre skepp.
På stranden spelas country i stora högtalare.
Hornstötar, gladcountry och ljud av helikoptrar.
Ovanlig miljö i vildmarken.
Vem får bästa bilden.. och vad är risken?
 
Plötsligt åker en vit motorbåt ut till skeppet. Den vita plastbåten når land med någon som,
lite försenat, ska hålla det viktiga talet.
Under tiden samlas flera skepp sida vid
sida runt Islandingur och visar upp sig.
 
De svenska vikingabåtarna går mot land
 
Två av tre svenska båtar går iland, Tälja och Aifur. Hungrig Tofta smiter iväg i folkvimlet mot maten
 
Träffar Brad för första gången. Hum, kommer inte ihåg hans namn. Inuiter från Grönland
 
Hungrig Jan Johansson. Delar av Aifurs besättning stillar sin hunger

Skål Tofta, vi ses igen, på annan plats och tid. 

 
Runstenar
 
Arne och Inger från Norge och Dotes från 
Gotland hade med sig egna runstenar. 

Ingers runstens hade två motställda rundjur och en sköldbuckla 
av brons. Runinskrift: Fred, frihet, felleskap og fremtid

De gav dessa stenar som 
gåva till Norstead.
 
...och min runsten då?
Jo, den hade inte kunnat resas eftersom den
låg fast längst in i en container på en myr.
En samlad trupp vikingar bestämmer sig för att
runstenen ska ut nu. Med rep och gemensamma
krafter drar vi fram runstenen ur containern.
Efter mycket "Hej och hå.." och gnissel
och skrap kommer äntligen runstenen ut.
Vidare färd till stranden får vi hjälp av maskin.
 
Vi reser runstenen framför områdets nybyggda vikingatida hus vid stranden med framsidan ut mot havet... och där långt borta, på andra sidan havet med valar och isberg ligger Grönland.

Jag berättar om arbetet och om runstenens långa framtid som tar sin början just idag. Granit som denna av bästa kvalité håller under många tusen år. Färgerna kommer inte att hålla då stormar och salta vågor knappast låter färgerna bli långlivade.

Symboler
Högst upp, inramad av drakens kropp högg jag in en sol eller kors beroende på vad man vill se. I centrum av solen finns en solkompass, originalet hittades på Grönland. Sol och solkompass hänger i draken kropp högst upp.

Under solkompassen finns ett vikingaskepp som inte är mitt verk utan VTTA´s loggo. I skeppet finns deras fyra runor:
VTTA = Viking Tourist Trail Accosiation

Runinskrift
VTTA and Barbara Genge raised stone to commemorate the exploration of North America by Leif Eriksson in year thousand.
Kalle rista

Projektledaren Barbara rycker till när jag läser runinskriften, det har varit en hemlighet under hela arbetet att hennes namn skulle finnas med i runinskriften. Hon blir glatt överraskad.

 
Runstenen blev snabbt populär att fotografera med vikingatida hus i bakgrunden.
 
De små stenarna vid sidan är
från Färöarna och Island bl.a.
Solkompassen
Originalet från Grönland är bara halv
Vid strandvägen och med den
vikingatida gård i bakgrunden.
 
Uppdraget är utfört - lite sömn och sedan är det dags att utforska ön
 
Lång dag går mot mot kväll och
en trött Kalle letar sovplats.
Det karga området ovanför vikingahusen blir bra, frisk
luft och fantastisk utsikt från en naturlig granrisbädd.
Morgon! - Träden på norra Newfoundland ser
mest ut som ris, låga och breda. Se ovanför skorna.
 
Morgon - Utsikt över vikingarnas läger ute på udden. Lite åt öster sticker taken från vikingagården upp.
 
Bakom udden ses två öar och sedan finns där bara valar, isberg och till slut Grönland.
 
Nordamerikas ända dokumenterade boplatsen från vikingatiden

Bara någon kilometer åt väster finns den riktiga vikingatida boplatsen som hittades av
det norska paret Helge och Anne Stine Ingestad 1960. Jag, Arne och Inger tar oss dit.

 
De 1000 åriga lämningarnas konturer är allt som syns
i marken. En skyllt förklarar vad arkeologerna hittade.
Jag ligger i ett av husen, jag har varit där :-)
I bakgrunden syns rekonstruktioner av husen.
Arne och Inger är också på plats.
 
Rekonstruktioner med väggar av torv gav
god isolering under kalla och bistra vintrar.
En vakt välkomnar oss
i vikingatida kläder. 
Husen är 20 år gamla (2001) men är fortfarande i god
kondition. Nu är det hög tid att gå in och se sig om.
 
Husen levandegörs av hantverkare. På bilden
sys kläder och nästa rum arbete med myrmalm.
400 meter åt söder finns ett museum (se pilen) med
föremål och film om utgrävningarna på 1960-talet. 
Det avgörande beviset!
En nål av brons.
 
Rundtur i min runstens område, i Norstead
Först inspekterar jag storgården som byggts upp.

Husen är väl tilltagna för att kunna ta emot många gäster
men de är inte lika välbyggda som husen vid originalboplatsen.
Alla husen har täckts med ett tunt lager torv och gräs.

 
Ett mindre hus vid sidan om långhuset. En träkyrka.
 
Ingångsporten till det stora långhuset. Inne i ett av de mindre husen, varför sov jag inte här?
 
Utanför hörs rop och tillmälen och slag mot sköldar
 
Två grupper drabbas samman med hugg och slag Heder och ära, vinna eller försvinna. Hur tror ni det gick för det här gänget?
 
Till Vikingarnas udde
 
Intill gården, vid udden har Föreningen Viksbåten "Tälja" sitt tält. Lars Widerberg Gunilla Fornstål
 
Robban Jonsson till höger och Charles Audette från det Holländska
skeppet 
Orm samtalar om något ganska litet.. stort som ett äpple ungefär.
Petter Hallegren och Sandra Hammarberg höll allas humör på topp.
 
Smeden Lars-Erik Wiss. Lars-Eriks recept på lampa som fungerar och luktar mat.
En del fläskflott, en del bivax, låt stelna med lintygsrulle.
Värmlandsföreningen Glad av Gillbergas vackra tält.
Deras skepp
Glad  var snabbast av dem alla.
 
Tragedi ! - Det fina Holländska skeppet Orm skadade
fören under transporten och fick stå uppställd på land.
Ivar Larsson från Gotländska Krampmackens besättning visar hur man kastar varpa.
 
Det börjar bli dags att ta avsked, en sista bild över gården med runstenen längst till höger Olle Hoffman var med som berättande arkeolog. Stort tack till dig för att du tipsade om mig som runristare :-)
 
Ett sista farväl av den stenen jag lärt
känna så väl under så många månader.

Två dagar senare - Hemma på Adelsö.
Fylld av minnen och slutfört uppdrag.

Vi delade broderligt den hemlighetsfulla
flaskan med porsbrännvin som min vän
Raino Rydelius skickat med.


Slutligen, tack till alla som deltog i och omkring denna runsten, 
(utan Er hjälp hade Leif Erikssons runsten aldrig blivit rest).

Ron & Barbara Baron för bilder, översättningar och som
bästa vägvisare i pappersdjungeln och mycket mer....
 - aldrig hade jag klarat det här utan Er.

 
* Raino Rydelius på Hovdata för film, bilder, hjälp med första webbsidan och inspiration.
* Olle Hoffman på Viking Heritage för att du vågade rekommendera mig som runristare.
* Stellan & Terese, hur skulle allt ordnat sig om inte Stellan fanns? - Framåt pojkar!
* Torbjörn Karlsson på Vätö stenhuggeri med sitt stora tålamod och vackra stenar.
* Rolf Söder från Asa Transporter för säker frakt av runstenen till Göteborg
* Peter Hobring för alla problemlösningar och den positiv energi du sped.
* Ellinor & Denice för att Ni orkar bo med en runristare som jag.
* Nobbe & Helena för omtanke och tålamod, - ska vi grilla nu?
* Björn på Adelsö ägg för din snabba hjälp med tunga lyft.
* Tord Björk för kraftfull hjälp när runstenen skulle flyttas.
* Syster Carin med översättningar och tro på sin bror.
* Börje & Tuija för hjälp, inspiration och glada kvällar.
* Mor & far för all hjälp och att ni tror på mig.
* Stefan Walner för fina bilder och support.
* Britten för all inspiration och kraft du ger.
* Ronnie Lindblad för all tänkbar hjälp.
* Cary för bilder och support
- Tack!

Hem  |  Adelsö  |  Newfoundland  |  L'Anse aux Meadows
 

Uppdaterad 12 december, 2016 av Kalle Runristare
All rights reserved ©