Vem var runristaren?
Han var en egensinnig konstnär med ett uppdrag att hugga en minnessten. 
Hans passion för det konstnärliga var vida större än hans intresse för det arvsdokument som han arbetade med. Han kan knappast ha varit släkt till den döde fadern Vigisl eller god vän till släkten. 

Varför slarvade han med runornas mellanrum?
Jo, titta noga på runorna, i inskriftens början (drakens nacke) är runorna stora och har brett utrymme och mot slutet packas runorna ihop, tätt, tätt. Om runristaren bara hade varit hälften så noga med runinskriften som han var med ornamentiken hade han sett till att de fick lika stort mellanrum runt om i hela slingan. 

Först och främst är det inte lätt att få en runinskrift att gå jämt upp i en ornamentik, tvärt om, och det är faktiskt mycket svårare än det ser ut. Man får skissa och sudda och skissa igen tills allt blir rätt. 
Om den här runristaren överhuvudtaget skissade upp runorna innan de höggs så gjorde han det bara en gång, sen fick det vara bra. 

Den här runristare tyckte att hans egen ornamentik var viktigast, runinskriften var nog mest en ursäkt för att ge framtiden ett utsökt konstverk att vila ögonen på.... och han lyckades! 
Synd att han inte signerade sitt konstverk.