Runstenen tillhör inte gruppen "Sveriges Vackraste Runstenar", men det är den runsten jag arbetat mest med under mina Historiska Vandringar. 
Därför får den vara med här ändå. 

Runt år 1065 fraktades stenblocket på ca 7 ton till hamnvikens inlopp. Bildytan placerades så att båtar och skepp på väg in i hamnen tydligt skulle se runstenen. Runstenen ökade kungsgårdens status.

I dag är runstenen hårt sliten och skör, i huvudsak efter att man eldat sly och ris mot bildytan för att lutningen gav bra drag åt elden. 
En del av ornamentiken på högra kanten har sedan länge gått förlorad tillsammans med några runor. 
På andra ställen finns sprickor och bitar av tunna flak har skalats bort.

Trots detta har runstenen mycket att ge betraktaren.
Ornamentiken är i förväg, väl genomtänkt, även om den aldrig blev så vacker och harmonisk som den anonyma runristaren tänkte sig när han började arbetet. Runinskriften innehåller detaljer som ger oss viktig kunskap om kungsgården och dess gårdsfogde Tolir med familj.