Följ arbetet under 2014

Prioritering låg på framsidans form och släta yta samt tjocklek på höger sida där ett av de extra korsen skulle huggas in. Ämnets tjocklek och vänster sida skulle lämnas orörda.

Vätö Stenhuggeri fick uppdraget och den 13 maj kunde ett välformat och passande runstensämne av bästa vätögranit på 1,2 ton levereras till södra Adelsö.

Några förlorade detaljer på originalet rekonstrueras.

Väl uppmålad tas borste, fårfäll och verktyg fram och det är dags att börja hugga.

Detaljer som är svåra att hugga som tungan, ögonen och korsets olika vinklar väntar jag med tills jag blivit "inhuggen" och vän med stenen.

Dessutom gäller att efterlikna Eriks arbete så långt det går, även hans genvägar och misstag så en viss uppvärmning kan nog vara på sin plats.

Att första runan blev ett R känns bra...

Runornas form är personliga, ungefär som handstil i dagens skrift.

Runan S är ett problem för Erik, han spegelvänder dem ofta och på tre av sina runstenar har alla ersatts av endast en halv huvudstav, kortkvistruna.
U 774 / U 793 / U 1154

... och ibland hugger han huvudstaven för långt som på dessa bilder.

När jag försöker hitta Erik som person efter mer än 1000 år så är det nog denna händelse han visar sig tydligast. Efter att S runan huggit på fel plats sliter han nog sitt skägg och hår, slänger mejsel och slägga och skriker något.. tror han slutar arbeta för dagen och grämer sig för hur han ska lösa sitt misstag.

Granit är inte något man suddar i så Eriks alternativ blir att antingen lägga R runan innanför drakens kropp eller klämma in den mellan U och S. Troligen först efter en natts orolig sömn beslutar han sig för alternativ två. 

Det här och flera detaljer i Eriks arbete avslöjar att han skissar upp sin ornamentik men inte runorna. Jag tror han endast markerat ut runornas platser för att sedan hugga dem på fri hand.

Nu när R runan inte upptar någon plats och x uteblir mellan orden "fathur x sin" så skapas ett tomrum vilket gör att nästkommande runor, i och n, får ovanligt stora mellanrum.

Det är svårare än man kan tro att få runorna jämnt fördelade och att börja och sluta på rätt ställe. I min studie av alla Eriks runstenar ser jag att han har viljan och att han försöker men att han sällan lyckas fullt ut.

Hade han lagt ner tid på att skissa sina runor hade många misstag undvikits.

Vilka färger?

Originalfärg?

Alla runstenar har givetvis haft originalfärg i huggspåren, ibland även all ornamentik och kanske även hela stenens framsida, med färg som håller mellan 5-15 år.

Oavsett hur mycket som målades och vilka färger som användes på varje enskild runsten den första gången så har den målats om flera gånger, kanske med samma färger eller så valde man helt nya efter behag, möjlighet och ekonomi.

Runristaren var medveten om att färgerna och färgsättningen skulle komma att ändras, han kunde bara hoppas att varje ny uppmålning skulle framhäva hans konstverk på bästa sätt. 

Att man överhuvudtaget högg sin runsten och inte bara målade visar att man räknade med en lång livstid, längre än att man själv kunde påverka nästa uppmålnings färgval.

Jag tror det är meningen att varje generation ska måla gamla runstenar efter eget förstånd, tycke och smak. Att inte måla alls eller bara i huggspåren kan många gånger förringa runristarens arbete och hindra betraktaren att få rätt upplevelse i mötet med en gammal runsten.

Det är så här jag tänker om mina egna runstenar och jag tror vi runristare tänker lika fast det är 1000 år mellan oss.

Jag hoppas att jag tänkte rätt och att Erik är nöjd med min version av hans konstverk i Morgongåva.