|
Runsten U 1173 |
Följ arbetet under 2014 |
|
|
Efter mitt besök till Edinburgh i december 2013
och detaljstudier av originalet var det dags att
hitta ett passande ämne för runstenen.
Prioritering låg på framsidans form
och släta yta samt tjocklek på höger sida där ett av
de extra korsen skulle huggas in. Ämnets tjocklek
och vänster sida skulle lämnas orörda.
Vätö Stenhuggeri fick uppdraget
och den 13 maj kunde ett välformat och passande
runstensämne av bästa vätögranit på 1,2 ton
levereras till södra Adelsö. |
|
|
|
|
|
Uppmålning av Eriks runor och ornamentik
är ett mödosamt arbete som måste få ta
tid.
Några förlorade detaljer på originalet
rekonstrueras.
Väl uppmålad tas borste, fårfäll och
verktyg fram och det är dags att börja hugga.
|
|
Jag känner till den här graniten sedan
tidigare men väljer ändå att börja arbetet på en neutral
yta, på halsen, lite nedanför drakens huvud.
Detaljer som är svåra att hugga som
tungan, ögonen och korsets olika vinklar väntar jag med
tills jag blivit "inhuggen" och vän med stenen.
Dessutom gäller att efterlikna Eriks arbete så
långt det går, även hans genvägar och misstag så en viss
uppvärmning kan nog vara på sin plats.
Att första runan blev ett
R känns bra... |
|
|
|
|
|
Hugger
längsgående kroppslinjer
och provar några fler runor. |
Känner mig
säkrare och hugger bandknuten
mellan ormens hals och stjärt. |
Detaljer i
motljus |
|
Nu när jag
lärt känna stenen hugger jag huvudet, små detaljer är
viktiga, ögonens lite olika form och placering måste vara
som på originalet. |
|
|
|
Korset - jag
börjar med armarna |
Korsbladen
ska inte vara helt lika. |
Knut, kors,
stjärt och huvud färdighuggna. |
|
Närbild på
centrum av korset.
Undrar om Erik var
medveten om att det faktiskt bildas ännu
ett kors i centrum? |
|
All ornamentik är klar.
Nästa steg blir att hugga hela runinskriften med Eriks
runor.Runornas form är personliga,
ungefär som handstil i dagens skrift.
Runan S är ett problem för Erik, han
spegelvänder dem ofta och på tre av sina runstenar har alla
ersatts av endast en halv huvudstav, kortkvistruna.
U 774 / U 793 /
U 1154
... och ibland hugger han huvudstaven för
långt som på dessa bilder. |
|
|
|
|
Ari-rasti-stain-eftir-Hialm-.... H-runan i namnet
Hialm är förlorad på
originalet, endast en bit av huvudstav och en av bistavarna
finns i behåll. |
Den förlorade
delen på originalet i Edinburgh. |
Runan H är
den svåraste runan att hugga.
Så här ser den ut när jag huggit den. |
|
...eftir -
Hialm - fathur - sin...
Arbetet fortsätter, här hugger jag sista bistaven på runan
F
i ordet fathur (fader). |
|
|
Här gör Erik ett stort
misstag, han glömmer R runan och tvingas till
drastiska korrigeringar. För att följa Eriks arbete gör jag
på samma sätt, jag "glömmer" runan R och hugger
istället runan S på den platsen, sen går jag tillbaka och
klämmer in en smal R runa mellan U och S.
När jag försöker hitta Erik som person
efter mer än 1000 år så är det nog denna händelse han visar
sig tydligast. Efter att S runan huggit på fel plats sliter
han nog sitt skägg och hår, slänger mejsel och slägga och
skriker något.. tror han slutar arbeta för dagen och grämer
sig för hur han ska lösa sitt misstag.
Granit är inte något man suddar i så
Eriks alternativ blir att antingen lägga
R runan innanför drakens kropp eller klämma in den mellan U
och S.
Troligen först efter en natts orolig sömn beslutar han sig
för alternativ två. |
Det här och flera detaljer i Eriks arbete
avslöjar att han skissar upp sin ornamentik men inte
runorna. Jag tror han endast markerat ut runornas platser
för att sedan hugga dem på fri hand.
Nu när R runan inte upptar någon
plats och x uteblir mellan orden "fathur x sin" så skapas
ett tomrum vilket gör att nästkommande runor, i och n, får
ovanligt stora mellanrum.
Det är svårare än man kan tro att få
runorna jämnt fördelade och att börja och sluta på rätt
ställe. I min studie av alla Eriks runstenar ser jag att han har viljan och att han
försöker men att han sällan lyckas fullt ut.
Hade han lagt ner tid på att skissa sina
runor hade många misstag undvikits.
|
|
|
Resterande runor höggs utan
problem, kvar är de båda extra korsen.
Här hugger jag korset på kanten, det andra sitter på
framsidan i överkant. Båda korsen är dåligt planerade och
illa huggna, jag tror knappast Erik är skyldig till dessa
verk, jag tror de är huggna i efterhand utan Eriks samtycke,
frågan är bara.... -Varför? |
Eriks nya Runsten är
färdighuggen!
Nu ska den målas och resas. |
|
|
|
Svart i
huggspåren ger ökat djup och kontrast. |
Huggspåren är
tidsödande att måla med många fina detaljer. |
Övriga färger
försöker jag få transparenta
för att smälta ihop med stenen. |
|
|
Måla runstenar?
Vilka färger?
Originalfärg? |
Jag tror vi
tänker fel när det gäller att måla gamla runstenar.
Alla runstenar har givetvis haft
originalfärg i huggspåren, ibland även all ornamentik och
kanske även hela stenens framsida, med färg som håller
mellan 5-15 år.
Oavsett hur mycket som målades och vilka
färger som användes på varje enskild runsten den första
gången så har den målats om flera gånger, kanske med samma
färger eller så valde man helt nya
efter behag, möjlighet och ekonomi.
Runristaren var medveten om att färgerna
och färgsättningen skulle komma att ändras, han kunde bara
hoppas att varje ny uppmålning skulle framhäva hans
konstverk på bästa sätt.
Att man överhuvudtaget högg sin runsten och
inte bara målade visar att man räknade med en
lång livstid, längre än att man själv
kunde påverka nästa uppmålnings färgval.
Jag tror det är meningen att varje
generation ska måla gamla runstenar efter eget förstånd,
tycke och smak. Att inte måla alls eller bara i
huggspåren kan många gånger förringa runristarens arbete
och hindra betraktaren att få rätt upplevelse i mötet med en
gammal runsten.
Det är så här jag tänker om mina egna
runstenar och jag tror vi runristare tänker lika fast det är 1000 år mellan oss.
Jag hoppas att jag tänkte rätt och att Erik är nöjd med min version av
hans konstverk i Morgongåva. |
Mats Köbin framför nya runstenen i
Morgongåva. |
|