2001 Tors fiskafänge

Runinskrift:

Hans lät rista om vida resor och byggen, Globen främst.
(Min signatur på kanten)

Tidig vår 2001 medverkade jag i Föreningen Mälarens monter på
Båtmässan, Älvsjö. Jag skulle hugga arbeta med en runsten med
anknytning till vatten och sjöfart. Efter en tids funderande valde
jag att hugga den fornnordiska sagan om Tors fiskafänge.
(Läs sagan längst ner på sidan).

Efter mässan arbetade jag vidare med runstenen i min runstensverkstad som då låg mitt i Hovgården. Där upptäcktes den av Hans, civilingenjör och byggare av bl.a. Globen i Stockholm, han såg möjligheten att få ett bestående minnesmärke över sina gärningar och det fick han.

Min egen favorit runsten
Utav alla runstenar jag huggit fram till idag 2015 är det här mina
favorit och det är jätten Hymer i aktern på båten som gör det.

Jag hade stora svårigheter att få till Jätten, storlek och uttryck var viktiga och jag kunde bara använda några få linjer/huggspår.
Jätten var den sista detaljen som kom på plats. 

 
 
Birkamuseets båt Våga
var med i montern, nytjärad.
Nästan folktomt, jag hugger lite.
Ljudet av runristning låter bra.
Snart har jag samlat ihop
en försvarlig publik.
och nu kommer nyfikna frågor.
 
 
Hymer darrar av skräck då Tor fiskar efter Midgårdsormen Min signatur: En K-runa med en dal och ett berg Betet, Hymers oxes huvud
 
Sagan om Tors fiskafänge
Fritt av Kalle Runristare

En dag reser Tor till Jotunheim, till jättarnas land.
Han möter jätten Hymer som utmanar Tor på fisketävling vilket Tor accepterar. När han frågar vad som ska användas till bete svarar jätten att sånt får han ordna med själv.

Tor går ut i Jättens hage med oxar, han väljer ut den bästa som kallas Himinjod och tar oxens huvud till bete.

När allt var klart för avfärd tog de Hymers båt och rodde ut på havet.
Efter en stund tyckte jätten att de hade rott tillräckligt långt men Tor fortsatte att ro. Nu blev Hymer orolig och påpekade att de snart var så långt ut att de närmade sig Midgårdsormens vatten.

När Tor väl stannade upp och började fiska blev jätten än mer orolig, Tor agnade med ett oxhuvud direkt på ankaret och jätten började förstå vad allt handlade om.

Tor slängde ut ankaret med oxhuvudet.
Efter en stunds väntan kände Tor hur det nappade, han började hala in fångsten som var självaste Midgårdsormen. Tor halade och drog, han tog spjärn mot reling och durk, satte fötterna hårt i båtens botten, så hårt att det brast och foten for rätt igenom båtens botten.

Till slut fick Tor upp Midgårdsormen till ytan, han svingade sin hammare Mjölner för att krossa ormens huvud. Då for den skräckslagna jätten fram med sin kniv och kapade ankarlinan. Midgårdsormen sjönk tillbaka ner i havets djup.

Tor blev rasande och klippte till Hymer så hårt att han föll över bord och fick Hymer simma hela vägen hem till Jotunheim, där jättarna bor. Sö 352 - Lingastenen.
Roger Wikell omtolkar till Tors fiskafänge.
Läs detaljerad tolkning och bra info på:
www.wikell.se i nytt fönster.
U 1161 - Altunastenen.
Känd för bl.a sitt motiv av
Tors fiskafänge.
 

Uppdaterad 12 december, 2016 av Kalle Runristare
All rights reserved ©