Start  |  Berättelsen  |  Detaljer Birka  |  Detaljer AFL  |  Filmklipp  |  Vad är problemet?


Berättelsen om hur runstenen hittades

Den 5 maj 2015 åker jag och Roger Wikell till Birka.
Vi ska besöka en pågående utgrävning av ett bryggfundament i den vikingatida hamnen.

Efter någon timme vid utgrävningen är det dags att gå vidare och vi går upp mot Hemlandet.
På vägen dit passar vi några av Svarta jordens odlingsrösen och vi bestämmer oss för att syna dessa.

Vi tänker oss att alla stenar som bonden slängt i rösena tidigare har använts till något i Birka. Mängden sten som gick åt till tusentals gravar och vallar måste gjort att varje oanvänd sten var hett eftertraktad. I staden behövdes sten till hus, eldstäder, trösklar och vägar mm. När vi tittar i rösena tittar vi nog på resterna av Birkas bebyggelse. 

Röd sandsten på Birka.
En speciell typ av sten är den röda sandstenen som knappt finns naturligt på Birka.
Många fragment av dessa ligger i rösena och alla har med stor sannolikhet fraktats dit för att användas av befolkningen på ön. Röd sandsten är lätt att arbeta med och den delar sig snällt i tunna skivor med plana ytor. Nackdelen är att de är sköra och lättare går sönder i jämförelse med granit.

Vi hittar röd sandsten.. och runor.
Det finns gott om bitar av röd sandsten i odlingsrösena men bara fragment. Några har ovanligt släta ytor och kan ha använts som slipstenar men de flesta är utan mänskliga spår. I utkanten av ett odlingsröse syns ytterligare en bit röd sandsten och jag vänder upp den medan vi pratar om något helt annat... -Wow! Det blir knäpptyst och vi tittar på varandra för att bli säkra på att vi ser samma sak, tunna huggspår och något som liknar runor.

Vi meddelar omgående Magnus Källström på Runverket om fyndet och lägger tillbaka stenen. Sedan fortsätter vi glada i hågen vår färd in i Hemlandets enorma gravfält. Det är tidig vår och man ser fortfarande allt tydligt nu före sommarens grönska som kommer att dölja alla mindre konturer i landskapet. 

På tillbakavägen ser vi från stadsvallen hur arkeologerna viftar med armarna och vi förstår att dom hittat något utöver det vanliga. Vi beslutar vi oss för att ta med runstenen till utgrävningen så Roger går iväg och hämtar den medan jag går ner. Jag säger inget om runstensfyndet utan synar förstrött ett odlingsröse intill utgrävningen. En i grävlaget som just satt sig i slänten för att fika frågar på skämt:
-Har du hittat någon runsten?
.. och jag får det stora nöjet att svara:
-Jodå, men bara en liten..

Alla trodde förståss att jag skojade och fortsatte att fika.
Då fick jag en idé och frågade om det var ok att ta ett gruppfoto när de fikade vilket inte var något problem. Min baktanke var att få en "före och efter bild" ... och så blev det :-)

Nu var det dags att se vad som kommit fram ur schaktet medan vi besökte Hemlandet.

En liten ask läggs på runstenen med en ärjad metallklump. Det är ett drakhuvud av brons som troligen tappats intill den vikingatida bryggan. Drakhuvudet ser ut att passa i den gjutformen som Hjalmar Stolpe hittade på 1870-talet.
Läs mer om drakhuvudet här >

Efter en ovanligt lyckad dag på Birka med två unika fynd så lämnar vi ön. Runstenen har lämnats till arkeologerna. Redan dagen därpå kom Magnus Källström från Runverket på besök.


Start  |  Berättelsen  |  Detaljer Birka  |  Detaljer AFL  |  Filmklipp  |  Vad är problemet?

 
Fler sidor på min webbplats
Hem & Nyheter  |  Mitt Galleri  |  Guide Birka & Hovgården  |  Runstensskolan
Gamla Runstenar  |  Arkeologi  |  Mjödrecept  |  Facebook  |  Kontakt
Uppdaterad 13 april, 2017 av Kalle Runristare, All rights reserved ©